Nu är det gjort o det kommer o gå det här oxå ... Det ska bara gå..

Dagen som jag fasat för kom fortare än jag kunde ana, ikväll rakar jag av mig håret ... Jag har vetat hela tiden att den dagen kommer, men jag vägrar att inse att så blir det!! Men imorse när jag borstade ut håret såg det ut på golvet som om jag var hos frissan o klippte mig, det bokstavligem rasar av mig!! Och jag har bestämt mig att tofsen ska vara kvar så då rakar jag av det, annars riskerar jag att allt ligger på kudden imorgon bitti!! Tårarna sprutar o snoren rinner o jag vill inte, samtidigt som tanken far igenom huvet, det är för fan bara ett hår!! Vad fan är ett hår jämfört med att får vara kvar ovan jord med mina nära o kära ???? Helt jävla sjukt vilken förbannad piss sjukdom detta är , fuck cancer ???...

Att det bli biverkningar av cellgifter var jag fullt medveten om, men att jag ska måsta få varenda en o full kraft på dom kan jag ju tyckas vara att överdriva lite ?, fick så mycke svamp o blåsor i munnen så jag har inte kunnat prata, antar att Stefan tyckte det var skönt ?, fick mediciner så nu är jag skapligt hörbar ?jag har levt på is i princip en vecka, ledvärken kom ju som ett brev på posten naturligtvis, , fick morfin som tog bort dom värsta smärttopparna ivarjefall, o nu har det börjat dala lite smått av sig själv, men i förrgår fick jag en jävulsk smärta i fötterna, trampdyna och hälen, googlade idag o det är ju antagligen nervsmärta då?, får avvakta över helgen!! Har ju inte hänt så väldans mycket denna vecka eftersom måendet inte är på topp precis, letade upp en vikbar extrasäng fast det blåste smådjävlar ute o bäddade ner mig fullt påklädd på altan med boken, fast jag sov mestadels, har nog lite panik inför kommande behandlingar att jag inte kommer o kunna vara ute så jag måste passa på nu.. Grannen gick förbi o funderade om solningen gick bra ?.. Måendet går ju rätt upp o ner hela tiden o man har mycket tid till att fundera, ena minuten planerar jag begravningen för att ni nästa sekund fundera på barnbarnens student tex, jag har då världens bästa vänner ?? som ringer, smsar o kommer förbi med blommor, glass , frukt etc i tid och otid,' En sann vän är en sån som står kvar vid din sida fast den helst vill vara nån annanstans' o sånna vänner är jag lyckligt lottad att ha med mig på min vidriga resa.. Ni är fantastiska ?? o jag älskar er.. Oh jag har då lätt räknat ut vilka jag inte kommer o släppa in på min begravning, det ska då 'JAG ' se till ?.. Usch vart då inte mycket positivt idag, men en sak har jag kvar!! Håret!!! Det sitter kvar o jag vet att det ryker men varje sekund det sitter där det ska är guld värt!!

Skönt på ett vis att det kört igång så jag kanske får se slutet nån gång, samtidigt som paniken jagar mig 24/7!! Picclinen isatt o det var inga problem behövde inte ens gå ner på rönken för att kolla att den satt som den skulle ?, MEN ett utbrott hann jag med ändå ?, jag ringde ju onkologen när det uppdagades att man inte kan bada med picclinen, men det finns en annan variant som är enklare o sköta, så jag frågade varför jag inte kunde få en sån o får till svar att det var en jättestor operation med sövning o det var flera månaders väntetid, o det kände jag ju att det har jag ju inte riktigt tid o vänta på så jag la ner diskutionen ganska omgående.. Igår när tjejerna som skulle sätta i den o börja prata om det nämner jag vad han sa o dom ser ut som fågelholkar båda två.. Det var inte ett ord som stämde, han har blåljugit för mig rätt upp och ner ?.. Dom lovade att dom skulle prata med doktorn om jag kunde få byta o idag ringde en av dom o berättade att den 17/6 får jag en port insatt, om man kan känna lycka i detta kaos så är det nog det idag ?.. Vart en pizza på stan innan cellgiftet skulle i, sköterskan som satt i det är nog en rar människa men absolut det sävligaste jag vart med om ?, istället för att köra igång skiten o ta infon samtidigt så drog hon infon först i typ en timme o sen satt hon på skiten som i sin tur tog en timme, jag kröp bokstavligen upp o ner i stolen innan hon var klar med infon o avbröt henne innan cellgifter skulle i att nu går jag ut o röker först, annars har jag rivit stället ?.. Och att sitta med händerna i frysboxen ( ishandskar) var ju inte superskönt precis, men jag antar att det inte är nå skönare o tappa naglarna.. Men nu är det gjort o ner räkningen påbörjad, 5 ggr kvar..
Var rädd om er ??

Då var denna dag här som kändes så sjukt långt bort!! Ångesten har flåsat mig inacken hela natten !! Det är så sjukt mycke tankar , jag vill INTE, men jag MÅSTE!, alla som känner mig vet ju att INGEN ska ju tala om för mig hur jag ska göra, JAG kan ju själv ?.. Just nu känner jag mig som 5 år , nyss ramlat av cykeln o behöver klättra upp i mammas knä o få ett plåster på knä ?.., Den stora funderingen vart tar slutet på denna resa vägen?? Nu tar jag ett djupt andetag o kliver in i duschen o börjar denna dagen.

Fick ett rart meddelande på fb igår från en ung grabb som jag jobbat med tidigare o detta berörde ?? ..

Uppdateringar från dagens galenskaper kommer senare ?

Min skräckresa börjar i mitten på April,-16 en helt vanlig Onsdagskväll i duschen!! Hittar knölen som är ca 1,5cm stor, känner den hur tydligt som helst i handflatan, tror ju naturligtvis att det `bara´är en svullen körtel.. Men känner att magkänslan säger nåt annat ,så för en gång skull skjuter jag inte upp det utan ringer direkt på morgonen efter, får en tid på Fredag förmiddag, o jag skulle ju jobba så det var bara o ringa jobbet o byta skift, för man kan ju inte ta ledigt för en knöl :).. Kommer in till bröstmottagningen, blir en masssa kläm o känn, mammaografi, provtagningar o en miljon frågor, sitter i godan ro i rummet o väntar på att doktorn ska komma in o säga det är inget, dörren öpnnas o han kommer in o klämmer ur sig : Det där såg inte så positivt ut!!! DU HAR CANCER!!! Dom absolut värsta orden i mitt liv kastade han precis över mig, sen börjar han mala om operationer,strålning etc, där o då stänger jag helt enkelt av.. Det går bara inte o ta in, minutern senare trippar en sköterska in o kvittrar: Hur är det? Just då har jag kunnat nita henne rätt upp o ner, jotack jag fick precis ett cancerbesked kastat i ansiktet, var väl inte så bra som jag trodde eller? Vi kan snacka totalkaos i huvet, imin värld klingar cancer desamma som döden, jag vet att många överlever o att forskningen går framåt, men själva ordet kan få mig att kräkas... Jobbade en vecka med denna skit i huvet dygnet runt, o skräcken av nåt växer i min kropp som vill döda mig, dagarna till operationen var det längsta i mitt liv trodde jag.. Var in före op o fick träffa en jättegullig doktor som tog sig tid o förklara lite, dom skulle ta bort en bit av bröstet och en körtel, jag poängterade att ta allt om det behövs, för att slippa fler operationer.och så skulle det bli några veckor strålning efter det, lät väl rätt okej i min värld.  Dagen D kom äntligen och operationen gick bra. men doktorn kommer in på uppvaket o mummlar nåt om en `lurig´sorts´ cancer och att jag ev får ställa in mig på en till operation o mitt nyvakna tillstånd så säger man ju bara jaja o nickar o fattar absolut ingenting :( så då kom nästa väntan på svaren om vad som fanns där.. Jag har noll tålamod vanligtvis o nu ligger den nog på minus tror jag :). Får en tid på onkologen o reagerar att besöket ska ta 2 timmar, va fan kan ta sån tid?? Kommer in o får info om att jag ska träffa kirurgen, onkologen,sjukgymnast, lymfsköterska o en vanlig sköterska.. Kirurgen kommer in o börjar tugga om ny operation, fanns en metastas i portvaktskörteln, cellgifter o strålning, jag ser nog ut som en fågelholk, jag skulle ju slippa cellgifterna från början, men nu var det andra bud o där stänger jag av igen, tur att Stefan var med som tog in lite info ivarjefall, 2 timmars info av 5 olika personer klarar man fan inte av i normala tillstånd o nu är det ju bara totalkaos i hela kroppen..  Jag hör nåt om att cellgfiterna ska köra igång 31maj o jag säger : Näe då kan jag inte! Doktorn tittar på mig som om jag var tokig på riktigt :), näe jag har en sjuk katt, jas ska till vetrinär då :). Stefan knuffar lite lätt på mig o säger, men du vi kan byta den tiden :),  som sagt hjärnan hänger inte med i allt detta.. Sista operationen tog dom alla körtlarna i armhålan o nu är det den förbannade väntan igen om vad som fanns där, piclinen ska sättas in på tisdag o samma eftermidda får jag första omgången cellgifter, så nu kör det igång på riktigt, jag kan inte ta in att jag är så sjuk eftersom jag inte är nå dålig o nu när cancern förhoppningsvis är borta då kommer jag o bli skitdålig, fattar nada :(... Paniken som kom när dom sticker ett papper med ett bidrag till en peruk vill jag inte att någon annan någonsin ska behöva uppleva, seriöst jag kommer inte o ha nåt hår kvar om ca 2 veckor, det går inte o fatta.

Det är en berg o dalbana utan dess like känslomässigt, ena minuten är jag 2 meter under jorden för att i nästa sekund vara på väg till månen.. Jag vill inte, jag orkar inte men jag måste, detta jävla monster ska inte få som han vill.. Som sagt `CANCER YOU PICKED THE WRONG BITCH´..

Och den rosa spyhinken är inhandlad o botten ska prydas av nån/nåt jag hatar :)..

All kärlek och styrka till er alla som krigar mot detta helvete..