Har aldrig i mitt liv haft ångest, men nu inför cellgiftsbehandlingarna kommer det i full kraft, börja lite smått på lördagen för att sen stegra till tisdag middag, blir lugn när jag väl sitter där för att sen bli sopslut när jag kommer hem!! Sjukt drygt!! Efter förra omgången har jag mått halvskapligt, långt ifrån så sjuk som jag vart av den förra sorten, illamåendet, tappar smaken, svamp o en jävulsk trötthet går o hantera skapligt så jag håller tummar o tår att det inte blir nå värre nu!! Har till o med haft lite ork till att göra lite mindre utflykter, att så små vardagliga saker kan göra en så glad..

Grönjävligt orolig natt, mår illa o magen har sagt upp sig igen!! Fick en ny sort i tisdags o har hållt mig på benen sen dess, finns inte mycke ork i denna kropp o göra saker men jag är inte sängliggandes ivarjefall!! Nåt positivt så långt!! För 3-4 år sen nånting läste jag Kristians Gidlunds blogg om han kamp med monstret, han förlorade kampen tyvärr, jag kommer ihåg hur illa jag mådde när han inte uppdaterade på ett tag, man förstog ju att han mådde skit rent ut sagt, men att jag skulle sitta här själv o skriva om samma sak hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om!! Men nu förstår jag på riktigt hans skräck känsla!! Inatt har monstret haft övertaget, det bara skriker DÖD runt mig!! Vet inte vilket som är värst, att ligga typ dödssjuk av biverkningarna eller ha huvet fullt av tankar? Kommer o bli en lång dag känns det som..

Det är ju inte direkt hallonsaft i påshelvetet!!!